S*Hyrrokkin's blogg

S*Hyrrokkin's blogg

Om oss

S*Hyrrokkin's uppfödning av norska skogkatter drivs av mig (Mimmi) och min sambo Robin.

Här på bloggen kan ni följa våra tre katter Achilles, Aghamin och Impa i det som har med aveln att göra, men även i mer vardagliga bestyr.


Alla tingade

Kattungar / AvelPosted by Mimmi Sat, March 13, 2010 06:17:06

Nu har alla kattungar hittat sitt blivande hem. Ajani kommer flytta till Väsby och få en perserkompis, Ambush in till huvudstaden och få en äldre huskattherre som mentor ( ;) ) och även Amber och Acid kommer bli storstadsbor, och de flyttar dessutom till samma hem. Jättekul!


Som ni kanske förstod av det tidigare inlägget är nu alltså alla kattungar kastrerade sedan i onsdags och det har gått jättebra för alla. De återhämtade sig väldigt fort, precis som väntat. Amber går med tratt och är väl inte helt nöjd, men hon har vant sig rätt bra ändå och leker och klättrar med dom andra. Om ca en vecka kan jag ta bort stygnen, och i samma veva ska vi ta den sista vaccineringssprutan, chipmärka och besiktiga, och sedan är de redo att flytta.


Det känns overkligt att den tiden redan är här, att det snart kommer vara lugnt här i huset igen. Man har vant sig vid abrupta nattväckningar av att fyra kattungar använder ens ansikte som krockkudde, fyra små spinnmaskiner som ligger utsträcka längs med kroppen när man vaknar, ljudet av en elefanthjord som rusar fram över vardagsrumsgolvet, den ständiga jakten på terroristerna som tycker att vi inte har någon som helst känsla för inredning (allting ska ju flyttas på och möbleras om, helst ska golvet övertäckas helt av allt man kan hitta), att varje gång man öppnar kylskåpet måste lyfta ur minst en liten hårboll innan man kan stänga och att man varje gång man ska skriva ett mail måste korrekturläsa minst tio gånger för att inte skicka iväg kryptiska meddelanden från katternas promenader över tangentbordet.. Ja jag kommer sakna allt. Det kommer bli tyst och tomt. Att bli uppfödare är trots motgångar bland det absolut bästa jag gjort i livet. Nu är det bara den jobbigaste biten kvar, när man måste säga adjö till allihop, men jag hoppas att det inte blir adjö för livet utan att de blivande nya ägarna gärna vill hålla lite kontakt och uppdatera någon gång då och då med hur katterna mår.

Men nej, nu går jag händelserna lite i förväg, det är ju som sagt runt en vecka kvar till kattungarna börjar flytta ut. En vecka till med de älskade små odågorna.


Innan kullen var vi lite rädda för att Achilles, som inte är bra på att säga ifrån när han inte gillar de andra katternas brottningslekar, skulle tycka det var väldigt jobbigt men det har faktiskt inte varit några problem alls. Kattungarna är normalt väldigt snälla mot just honom och hoppar bara på honom när han själv är på bushumör, och då leker de jaga-jagas tillsammans fram och tillbaka i lägenheten. Det är jättehärligt att se! Achilles som normalt inte heller är så jätteförtjust i att sova tillsammans med de andra katterna ligger nu gärna och myser och tvättar de små! Jag blir så stolt över farbror Blåöga och hur han levt upp under den här tiden. Jag som var rädd att han skulle behöva bo hos Robins föräldrar under kattungeperioden är nu inte ett dugg rädd för att han skulle må dåligt av att vi har kattungar i huset. Tvärt om.


Titta bara på gubben, han som alltid flyttar på sig när någon av de andra katterna vill ligga nära. Jag blir alldeles varm i hjärtat <3